lördag 31 oktober 2015

My old school.

 Åsö gymnasium. En av Stockholms mest brutala platser mitt i den "mysigaste" delen av Södermalm. Ett mäktigt "östeuropeiskt" betongfinger rakt upp i den småborgerliga goda smaken som omger denna del av Söder.  Här gick jag i gymnasiet 1997 - 2000. Inte den bästa tiden i mitt liv, fast jag har varit med om värre både före och senare. Någon nostalgi för den tid som för många (men inte för mig) var den bästa i livet, har jag inte. Snarare ger skolområdet idag mestadels mig en axelryckning, även om mitt nyfunna intresse för brutalisitsk arkitektur nu får mig att uppskatta Åsö gymnasium rent estetiskt, det gjorde jag inte när jag var elev på skolan. Det sägs ju att fulhet vinner i längden.








tisdag 27 oktober 2015

Exit Juholt.


I en intressant intervju i ETC berättar Håkan Juholt om varför han lämnar riksdagen: http://www.etc.se/inrikes/juholt-lamnar-politiken-vill-inte-bli-ihagkommen-som-den-sista-vanstersossen?sida=3.

Jag saknar honom redan, eller det har jag väl snarare gjort sedan han förödmjukad tvingades lämna ledarskapet för det parti som en gång i tiden var absolut i särklass i internationell jämförelse. Det är nog inte bara jag som i dagar som dessa önskar att Håkan Juholt hade varit lite mer strukturerad som person. Hans korta tid som partiordförande representerar det främst "om inte"-scenariot i modern svensk historia. I ETC - intervjun hoppas Håkan Juholt att han inte kommer att gå till historien som den sista vänstersossen, men med tanke på sitt partis utveckling efter hans avgång kan han ha varit den sista riktiga socialdemokraten, rörelsens inneboende godhet förkroppsligad i en människa som tyvärr var lite väl mänsklig.

måndag 26 oktober 2015

Filmlogg vecka 43.

Trapeze (Carol Reed 1956). Segt triangeldrama om cirkusakrobater. Trapetstricken kanske var coola på bioduken, men känns framför teven bara repetitiva. Långt under regissörens normala nivå.

Werckmeister Harmonies (Béla Tarr 2000) Oförglömliga scener blandas med ren tristess i Béla Tarrs nu i efterhand sällsynt profetiskt dystopiska film. Slow cinema på gott & ont.

söndag 25 oktober 2015

Charlie Christensen och hans anka på Seriegalleriet.


Igår öppnade en utställning med Charlie Christensens ikoniska seriefigur Arne Anka på Seriegalleriet i Stockholm. Den beska Ankan har de senaste åren dykt upp igen efter några års frånvaro och hans socialistiska grundsyn i ett allt kallare neo - Dickensianskt samhälle behövs verkligen. Vid gårdagens vernissage fick jag en pratstund med Charlie Christensen som konstaterade att den humanistiska livssyn som tidigare var en självklarhet, idag misstänkliggörs.

På Seriegalleriet kan ni både köpa Arne Anka - original, lite billigare tryck ,och så väldigt billigt utställningens fenomenala affisch som briljant sammanfattar vår tid, där marknadskrafter lever rövare fullständigt. Inte konstigt att man precis som ankan blir lite matt. Till min glädje signerade Charlie Christensen min affisch. Total lycka!

Läs mer om Charlie Christensen - utställningen här: http://www.seriegalleriet.se/.

söndag 18 oktober 2015

Filmlogg vecka 42.

ACAB (Stefano Solima 2012). Rå och våldsamt om nyfascistisk kravallpolis i Rom. Kanske moraliskt tveksam men effektivt berättat om osympatiska personer. Känns skrämmande aktuell med tanke på situationen i Europa just nu.

Teorema (Pier Paolo Pasolini 1969). Terence Stamp drar den borgerliga familjen ner i fördärvet i Pasolinis metaforiska skildring av 60-talets radikalitet. Udda & unik. Bra filmmusik av Ennio Morricone:



Min Så Kallade Pappa (Ulf Malmros 2014). Medelbra Malmros som borde ha klippts ned. Ändå gripande emellanåt trots bitvis bristfälligt skådespeleri.

Sorcerer (William Friedkin 1977). William Friedkins överträffande remake av Fruktans Lön. Ångestfull spänning med existentiellt djup. En av New Hollywoods sista triumfer. Fint soundtrack av Tangerine Dream.

söndag 11 oktober 2015

Filmlogg vecka 41.

Snyltaren (Pier Paolo Pasolini 1961). Pasolinis debut om misslyckad hallick på drift i Roms fattigkvarter. Vintage neorealism i en film som stannar kvar i medvetandet.

Z.P.G. (Michael Campus 1972). Fascinerade dystopi med modernistisk touch där världen är täckt av smog och barnafödande förbjudet (därav titeln). Märklig & förbisedd.

Skogarnas Dotter (Henry Hathaway 1941). Oerhört seg och präktig John Wayne - western om försoning. "The Duke" har varit vassare.

Mamma Roma (Pier Paolo Pasolini 1962). Mor/son i destruktiv symbolik i ännu mer bitvis elektrisk neorealism ifrån Pasolini. Den här filmen är dock lite för mycket melodram och slutar otillfredsställande.

lördag 10 oktober 2015

Cinelixir.

Filmlistor, vad ska man egentligen ha dem till (säger jag som för en initierat nördig filmlogg över min filmkonsumtion här på denna blogg), en berättigad fråga som kan ge en ångest över alla filmer som man inte kommer att hinna se, men också ge tips om vad man inte ska titta på (dålig skräck, dussinthrillers, Hollywoods 80-tal, gårdagens komedier, pratig auteurfilm). När filmlistor är som bäst ger de tips om filmer du inte visste fanns men måste se. På https://cinelixir.wordpress.com/ listas nyanserat de tio bästa filmerna ifrån varje år sedan 1960. Väldig mycket som jag inte hade sett och blir nyfiken på. Precis som bra filmlistor ska vara.

torsdag 8 oktober 2015

Grattis Svetlana Aleksievitj.


Den första och bästa bästa bok som jag läst 2015 är Svetlana Aleksijevitjs Tiden Second Hand. I en allt slitnare pocketupplaga hängde hennes mäktiga mosaik med mig under januaris första dagar i kollektivtrafik, på flyg, under kaffesittningar och på Oslos gator där jag då befann mig. Att hon får årets Nobelpris i litteratur känns med denna hypnotiserande läsning i minnet helt följdriktigt. Utan att ha läst något mer ännu av Svetlana Aleksievitj, kan jag lova att hennes litterära projekt är en fullkomligt unik skildring av den sovjetiska människans liv och vedermödor. När man läser Tider Second Hand så måste man nypa sig i armen, denna smärta, denna orättvisa som drabbade helt vanliga människor i vad som på pappret kunde ha varit världens rikaste land. Extra smärtsamt för de som trodde på utopin men blev grundligt lurade.

söndag 4 oktober 2015

Filmlogg vecka 40.

Death Weekend (William Fruet 1976): Hyfsad skräpthriller där bondlurkar terroriserar bourgeoisien. Filmens fartiga final är största behållningen. Finns på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=tleCSpl7-WU.

Älskarinnan (Vilgot Sjöman 1962): Vilgot Sjömans debut. Fint triangeldrama med kontinental auteur - känsla. Kanske gjorde han aldrig mer någon bättre film? Finns på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/3736028/alskarinnan/alskarinnan-avsnitt-1.