Wimbledon pågår visst för fullt just nu, men jag kunde knappast bry mig mindre. Att titta på sport är något som jag alltid har funnit ointressant (för långtråkigt). Däremot har jag ofta fascinerats av olika idrotts-öden och läser gärna välskrivna texter om olika idrottspersonligheter. En av de bästa böcker om sport som jag har läst är Malcom Folleys Borg mot McEnroe, därför tog jag mig med spänning ann Sune Sylvens Björn Borg och Wimbledon som släppts lagom till årets upplaga av gräs-tennisturneringen.
Den spontana känslan av boken är dock tyvärr att den kunde ha varit så mycket mer. Borgs fem Wimbledon-segrar och den avslutande finalförlusten mot McEnroe är idrottshistoria av högsta karat, fast så mycket om Björn Borgs person får vi inte (kanske för att hans liv under de här åren bara var tennis). Det blir mest matchreferat, plus lite Wimbledon-anekdoter. Något som blir till tjatig läsning i längden. Det gör Björn Borg och Wimbledon till en bok främst för tennis-nördar, ni andra bör istället läsa Borg mot McEnroe för att förstå den svenska värdstjärnans storhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar