Nu har även jag sett fenomen-dokumentären Searching For Sugarman. Det är bara att hålla med om alla lovord. Historien om den bortglömda artisten Rodriguez som aldrig fick något genombrott på hemmaplan, men som utan sin egen vetskap blev gigantisk i Sydafrika, är bättre än fiktion, och bjuder på lika delar tragik som hopp.
Det finns något sorgesamt över att en man med en sällsynt begåvning i blodet, fick spendera sitt liv som grovarbetare, och det faktum att det stora hindret för att hans sånger skulle nå världen, var att han inte var vit, gör tragiken i hans levnadsöde ännu värre.
Filmen ställer även en del obesvarade frågor. Slutade Rodriguez att skriva sånger i början av 70-talet, och finns det i sådant fall några hemdemos? Det är ändå hans musik som gör att vi överhuvudtaget bryr oss om Rodriguez öde, och det är ett sådant slöseri med talang att det bara blev två inspelade album med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar