En film som bär samma namn som mig själv, är svår att inte älska. Skräckmästaren George A Romeros besynnerliga vampyrfilm Martin var nog före sin tid, i mitten av 70-talet var skräckfilm inget mer än baktalad genrefilm. Om Martin hade släppts idag hade den säkert blivit en global indie-succé, för historien om en udda tonårspojke som visar en märklig likhet med vampyrer, är djupt originell Titelfiguren saknar höggtänder, dricker inte blod, och tål solen. Sina offer dödar han med hjälp av rakblad, i en slags hemmasnickrad vampyrvariant. Å andra sidan har han ett skriande behov av ge sig ut på jakt, möjligtvis kopplad till en uppdämd sexuell frustration.
Martin är socialrealistisk skräck som är inspelad i genuint nedgångna Mellanvästernmiljöer. Det är 1976, men det kunde lika gärna ha varit idag, samma andliga fattigdom nu som då. Frågan är om regissören egentligen vill berätta om något annat än eventuella vampyrer.
Martin får ni försöka hitta på import-DVD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar