Tvärbalk (Jörn Donner 1967). Lovvärt men sedvanligt misslyckat försök av Jörn Donner att göra kontinental auteur-film.
Hemingway & Gellhorn
(Philip Kaufman 2012). Ambitiös men tråkig TV-film om förhållandet
mellan Ernest Hemingway och journalisten Martha Gellhorn. Överlastad
biopic där Clive Owen lite otippat inte är så tokig som "big papa".
Träfracken (Lars-Magnus
Lindgren 1966). Svensk 60-talsthriller som kan vara en av de sömnigaste
filmer som har gjorts i det här landet. Det är alltid ett dåligt tecken
när en film huvudsakligen utspelar sig på ett sjukhus.
Whitey: United States of America v. James J. Bulge (Joe Berlinger 2014). Spännande dokumentär om jakten på mannen som var USA:s mest efterlysta brottsling.
Sånger Från Manhattan (John
Carney 2013). Trevlig bagatell om kämpande singer/songwriter som möter
producent på dekis. Fin användning av musik är ett plus.
The Sky Crawlers (Mamoru Oshii 2008). Fin filosofisk anime om stridspiloter i en nära framtid. Tecknat för vuxna som ni bör se om ni kan.
Life Itself (Steve
James 2014). Aktningsvärd dokumentär om den legendariska filmkritikern
Roger Ebert. Ett fint personporträtt men ändå mest en film för de som
hade en relation till honom.
The Immigrant (James
Grey 2014). Pretentiöst och lite livlöst om en polsk invandrares öde
vid ankomsten till USA vid 1920-talets början. Som tyvärr så ofta med
James Grey bara nästan en "bra film".
Under The Skin (Jonathan
Glazer 2013). Lovvärt filmiskt experiment där en kvinnlig utomjording
parasiterar på män som hon raggar upp. Filmens upplägg är dock alltför
repetitivt för att riktigt fungera.
Apornas Planet: Uppgörelsen (Matt Reeves 2014). Aporna är coola, men den förra primatfilmen var bättre. En liten besvikelse som inte motsvarar all hype.
Den Stora Skönheten (Paolo Sorrentino 2013). Välförtjänt Oscars-vinnare som bästa utländska film. Bästa italienska filmen på flera år?
A Late Quartet (Yaron
Zilberman 2012). Fantastiska skådespelare får bara delvis liv i
melodram om en stråkkvartett på fallrepet. Intressant upplägg men med
för mycket klyschor (och en sällsynt blek insats av Philip Seymour
Hoffman).
10 Rillington Place (Richard Fleischer
1971). Blek men lysande film om en verklig brittisk seriemördare.
Superb dokumentär känsla och med Richard Attenborough i sitt livs roll
som en beskedlig men livsfarlig man.
The Spook Who Sat By The Door (Ivan
Dixon 1973). Udda blaxploitation där en CIA-agent byter sida och
startar urban gerilla. Av filmhistoriskt intresse som den kanske mest
subversiva film som har distribuerats av en Hollywood-studio. Finns att
se på YouTube.
Deer Hunter (Michael Cimino 1978). Den film som jag har sett flest gånger. Ännu bättre i nyrestaurerat skick på stor duk.
Earth To Echo (Dave Green 2014). Härlig ungdomsfilm som smart uppdaterar konceptet ifrån E.T. Effekterna är dock tyvärr sådär.
God's Pocket (John
Slattery 2014). Brutalt litet drama om arbetarklassmentalitet i
70-talets Philadelphia. Effektivt berättad och välspelad (inte minst av
en nedtonad Philip Seymour Hoffman i vad som blev hans sista film).
Lilting (Hong
Khaou 2014). Brittisk pärla där en dement kvinnas relation till sin
döde sons pojkvän sätts i fokus. Får förhoppningsvis svensk distribution
för det är en av årets bättre filmer.
Den Tyske Läkaren (Lucia
Puenzo 2013). Rätt spännande om Josef Mengeles exil i Argentina och
denna illa anande barnfamilj som hamnar i hans klor. Vet inte hur mycket
som är sant, men filmen ger en skrämmande bild av nazismens rester på
den sydamerikanska kontinenten.
Welcome To New York (Abel
Ferrara 2014). Gérard Depardieu gör sin bästa roll på åratal som en
Dominique Strauss-Kahn - liknade sexmissbrukare. En intensiv och tät
film som garanterat inte kommer att falla alla i smaken.
Diamanter Betalas Högt (Michail Kalatozov 1959). Lysande foto i rafflande sovjetisk äventyrsfilm om jakt på diamanter i Sibirien.
Frihetens Murar (Marianne Ahrne 1978). En del fyndiga inslag i i övrigt tråkig film en argentinsk invandrares öden i det sena 70-talets Stockholm. Dock bra tidsatmosfär.
Amatören (Krzysztof Kieslowski 1979). Krzysztof Kieslowskis genombrott där en polsk arbetares liv förändras när han får en filmkamera. Metafilmiskt samhällskritik som på en lysande sett undviker plakatpolitiskt filmspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar