100 album du inte visste att du behövde höra #50 The Great Kai And J.J. (1960).

J.J. Johnson – The Great Kai And J.J. var det första album som gavs ut på det legendariska skivbolaget Impulse vid starten 1960. En lite märklig skiva som signalerar den blandning av tradition, modernitet, experimentlusta och lite "udda" projekt som skulle utmärka skivbolagets utgivning under de kommande årens storhetstid.

Precis som titeln antyder är det här en duettskiva där de båda trombonisterna J.J Johnson och Kain Winding duellerar/spelar med varandra. Det är uppfriskande att det underskattade instrumentet trombonen får en chans att glänsa för en gångs skull, och Johnson & Winding är fullblodsproffs som självklart levererar. Det här är en skiva av klass odiskutabel precis som nästan allt annat som under sextiotalet gavs ut på Impulse.

Är årets mest överskattade film redan här?

Jag tycker verkligen inte att Winter's Bone är någon dålig film. Det är en hyfsad och välgjord filmatiseringen av Daniel Woodrells litterära förlaga, och filmen uppskattas nog så mycket för att det är så få som läst boken (En helvetes vinter i svensk översättning). Problemet med filmatiseringen är att det egentligen inte är något som tillförs och en viss tendens till att exotisera fattigdom för en medelklasspublik som jag alltid har svårt för. Det betyder inte att filmen är dålig, utan att den är överskattad (jämför med exempelvis Gudar och människor, en film som förtjänar alla lovord).

Finfina Filmmusik-Podcasts.

Det är bara att göra tummen upp för det här initiativet. Några som kallar sig för Eldiabolik har skapat The Psychotronic Soundtrack Podcast, där de spelar och pratar om gammal filmmusik ifrån 60/70 - talen. Både välkända filmteman och mer udda spår spelas, med betoning på det som är exotiskt, jazzigt och experimentellt. Något säger mig dessutom att det här projektet bara kommer att bli bättre. Deras senaste podcast handlande till exempel uteslutande om tysk filmmusik (bättre än man kan tro). Läs mer och lyssna här: http://eldiabolik.com/.

Ännu en hyllning till Gudar och Människor.

Jag väljer att stämma in i hyllningskören till Gudar och Människor. Det är bara att kapitulera inför denna stilsamma men inte långtråkiga film som präglas av en slags magisk (eller kanske kvasireligiös) gåtfullhet. I 90-talets Algeriet hotas några franska munkars tillvaro av den framväxande islamismen, klostrets invånarna hamnar i en inre konflikt emellan sin egen säkerhet och vad dess tro och kall kräver. Det är ett mycket subtilt filmberättande som bitvis når ren magi. Ansiktsuttryck säger i den här filmen mer än ord. Inte minst Lambert Wilson insats som munkarnas ledare präglas av det. Han bjuder på den finaste sortens återhållsamt skådespeleri som jag har sett på länge.

Fotnot: Cinemateket har just nu en liten retrospektiv med Gudar och Människors regissör Xavier Beauvois. Läs mer här: http://www.sfi.se/sv/Cinemateket/Stad/Stockholm/Aktuella-serier/?title=Xavier+Beauvois.

M & M goes Brussels!

På Bryssels flygplats sprang jag på den här godisautomaten med mina favoriter M & M. Som ni ser så poserar de framför Autonium med belgiska flaggor i händerna. Kul med landsspecifika godisautomater. I framtiden måste jag hålla ögonen öppna på alla flygplatser.

100 album du inte visste att du behövde höra #51 Sacred Songs (1980).

Kombinationen av Daryl Hall ifrån extremt slickade popsoulduon Hall & Oates och den lätt avantgardistiska konstrock-gitarristen Robert Fripp kan tyckas låta märklig på pappret, men faktum är att dessa två spelade in en alldeles förträfflig skiva 1977, där det bästa ifrån två världar möts. Sacred Songs släpptes dock pga motstånd ifrån skivbolaget först 1980 och Daryl Hall missade därmed det momentum som albumet kunde ha gett honom om det släppts 1977. För det här är musik som i slutet av 70-talet låg precis rätt i tiden. En slags lätt aggressiv och minimalistisk rockmusik i linje med vad exempelvis David Bowie experimenterade med under de här åren.

Det har gjort Sacred Songs till ett orättvist bortglömt album. Troligtvis är skivan vassare än något av alla de album som de notoriskt ojämna Hall & Oates spelade in. Men den gruppens klockrena melodier och fantastiska sång ifrån Daryl Hall finns även här. Fast den musikaliska omgivningen på Sacred Songs stryker inte lyssnaren medhårs på samma sätt som på Hall & Oates hitsinglar.

Missa inte Fat City 01.30 i natt på SVT1.

01.30 i natt visar SVT1 Fat City, en av mina absoluta favoritfilmer. John Hustons film från 1972 är en mycket svartsynt men kompromisslös skildring av några tredje rangens boxare i en amerikansk småstad. Det är knappast något upplyftande film men den är ett av de mest sanna dokumenten över livet för dem som lever på den amerikanska drömmens skuggsida. Fat City är en av tidsperiodens bästa filmer och troligtvis regissörens främsta mästerverk.