Paul Simon får 2012 års Polarpris, och det är inte en dag för sent. Paul Simon är en lika relevant artist idag som på sextiotalet, genom hela hans karriär har viljan att gå vidare varit utmärkande. Nostalgi har han sällan ägnat sig åt, och det är träffande att 1983 års album Heart And Bones först var tänkt som ett comeback-album för Simon & Garfunkel, innan Paul Simon fick kalla fötter (det ryktades om att han förstörde Garfunkels sångpålägg).
Det var ett riktigt beslut, Paul Simon – Hearts And Bones (2011 Remaster) klarar sig alldeles utmärkt utan Art Garfunkels änglalika sång. Albumet som är ett av Paul Simons mest personliga och misantropiska, floppade 1983, men låter alldeles utmärkt idag. Avsaknaden av omedelbara melodier och de svarta stråken av melankoli, var kanske för mycket för många skivköpare, å andra sidan har avsaknaden av 80-tals -studiotrix gjort att Heart And Bones låter tidlös. Paul Simons första "medelålders" album är det här, ett styrkebesked av en man som aldrig tittar tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar