Att vi det senaste åren har börjat låtsas fira nationaldagen här i Sverige, kanske är ett symptom för en större existentiell kris här i landet? För vi svenskar har inte så mycket att fira, annat än ett välfärdssystem som sakta havererar, ökade klassklyftor, rasister i parlamentet, ett fattighus till äldrevård, gentrifierade storstäder med förfallna betongförorter, ett universitet/högskolesystem som är uselt i jämförelse med flera andra europeiska länder, och en grundskola som är en enda stor ungdomsgård.
Nej, Sverige är inte längre världens bästa land (om det någonsin har varit så), men jag gillade nog mitt land lite bättre när vi såg oss som för fina/inte värdiga att fira nationaldagar, och istället ignorerade en företeelse med det aparta namnet "Svenska Flagans Dag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar