Popmusikens historia (i den breda bemärkelsen all musik som varit populär/inflytelserik) kan tyckas ogreppbar, vilket gör att tjocka överskådliga verk som berättar om populärmusikens utveckling inte alltid har känns så lockande att läsa. Nu har ni dock ett mastodontverk att sätta tänderna i lagom till sommarsemestern. På nästan åttahundra sidor berättar Saint Etienne-medlemmen Bob Stanley i Yeah Yeah Yeah hela pophistorien med alla dess genres, sensationer, sidospår och fotnoter. Betoningen ligger på pop som i poplär, vilket gör att det i Storbritannien så omhuldade singelformatet får mest utrymme här, kanske rätt, det är ju ändå enskilda låtar som alltid har lyst starkare än enskilda pretentiösa tema-album.
Visst går det att han invändningar mot urvalet (varför nämns inte Prefab Sprout?), Bob Stanleys uppenbarliga motvilja mot vissa genrer (och förkärlek för andra som harmonisk pop), och det ibland ensidiga brittiska perspektivet. Fast det är bara smågnäll, på det stora hela är Yeah Yeah Yeah fördömligt pedagogisk, rappt skriven, osentimental, och framförallt präglad av en mission att dela popmusikens största ögonblick. Ni kommer att ha upptäckt en hel del ny musik efter att ha läst den här boken kan jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar