måndag 17 november 2014

Weeping Wall.



Tjugofem år sedan Berlinmuren föll och en nyttig påminnelse om att saker och ting ibland kan utvecklas till något bättre. Berlinmuren var länge något konstant, en symbol för en delad stad och kontinent, en påminnelse om att tredje världskriget snart kunde vara här, och den definitiva symbolen för förtrycket i Östeuropa. Inte konstigt att David Bowies instrumental Weeping Wall ifrån 1976 är så deprimerande i all sin melankoliska briljans: David Bowie – Weeping Wall - Instrumental; 1999 Digital Remaster. För fram till muren föll var den inget annat än något att gråta över. Ett monument över människors självgoda ondska där de låsta in sin egen befolkning i ett slags sofistikerat fångläger.

Vill ni vet mer om Berlinmurens tillblivelse, historia, och det faktum att den aldrig lyckades hindra de modiga ifrån att fly, se den denna fina tvådelade dokumentär som nu ligger ute på SVTPlay: http://www.svtplay.se/video/2447555/berlinmurens-fall-avsnitt-1 och http://www.svtplay.se/video/2450580/berlinmurens-fall-avsnitt-2.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar