fredag 11 november 2016

Vår vän Leonard.


Donald Trump blir president och Leonard Cohen dör. Det kan knappast bli värre. Vår vän Leonard var kanadensare och inte amerikan. Tidigt megastor i Europa men länge utan en stor kommersiell break i staterna. Värt att poängtera i tider som dessa. Hans hemstad var min favoritstad Montreal och stadens europeiska sensibilitet präglade även Leonard Cohens personlighet. Yes, Leonard Cohen var större än livet självt men han hade en lågmäld approach till sin egen karisma och genialitet som var befriande.

Steget in in i mitt Cohen-lyssnade var i sjunde klass när jag på en musiklektion fick höra First We Take Manhattan ifrån 1988 års Cohen-album I'm Your Man, där sju av åtta låtar är tidlösa klassiker. Titelspåret fick samtliga kvinnor i publiken under Cohens Globen-gig 2008 att skrika rakt ut. Leonard Cohen var nog den man som de flesta ville ha eller för den delen vara. Han hade då tvingats ut på vägarna igen efter ha lurats av sin manager, men vad som vid en första blick verkade vara en slags "greatest hits" - turne utvecklades till en hans egna "never ending tour" och framförallt en kreativ pånyttfödelse med tre superb album under 2010-talet. På det senaste You Want It Darker, några veckor gammalt, sammanfattade han kusligt nog det mörka världsläget.

Leonard Cohen var nämligen under hela sin karriär kompromisslöst subversiv i sin musik. Det är fantastiska texter som kan fungera som oslagbara oneliners (remember me, I used to live music), men som oftast är starka, oroande och profetiska vid en närmare lyssning. Det rör sig verkligen om Songs Of Love And Hate som också är titeln på hans främsta album ifrån 1971. En skiva av profana sånger för evigheten som även innehåller den betydligt sötare Famous Blue Raincoat. Denna perfekta syntes av lyrik och musik som väl knappast har överträffats. Vi kommer nog aldrig fullt ut fatta hur stor mannen ifrån Montreal var.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar