Greider & Meidner.

I sommar har jag läst en del Göran Greider. Det började med hans utmärkta Palme-bok och sedan gick jag vidare till hans frustande stridsskrift Det måste finnas en väg ut ur det här samhället, som främst imponerade med sin historik över den svenska vänstern från 70-talet till idag. I både dessa böcker nämner Göran Greider lite i förbifarten en bok som han skrivit om mannen bakom löntagarfonderna, Rudolf Meidner.

Rudolf Meidner, Skärvor ur ett nittonhundratalsliv kom ut 1997 och jag uppmanar alla att bege sig till antikvariat eller bibliotek, för att leta upp den här blandningen av biografi och memoar. Greiders Meidner-bok kan vara det mest intressanta som jag har läst i år. Projektet kom till med Rudolf Meidners aktiva medverkan. Han och Greider liksom färdas från nuet till Meidners förflutna, tillbaka till det Tyskland som han flydde till Sverige ifrån kort efter nazisterna maktövertagande.

Det är Rudolf Meidners minnesbilder ifrån 1920/30-talens Tyskland som är den stora behållningen. Han var då en ung radikal men förkastade sitt judiska ursprung och kände sig som tysk. Samtidigt ägde han klarhet nog att väldigt tidigt lämna sitt hemland efter Hitlers maktkonsolidering. Greider & Meidner tecknar upp en mörk och kaosartad bild av mellankrigstidens demokratiska Weimarrepulik, vars stora tragik var att den inte hade behövt att gå under inför det nazistiska hotet.