Robert Altmans filmatisering av seriefiguren Karl Alfred ifrån 1980, är en familjefilm som inte var den flopp som den har framställts som, men ändå markerade slutet för Robert Altman Hollywood-karriär, och inledningen för regissörens "förlorade" 1980-tal.
Eftersom Karl Alfred hade flera musikaliska inslag, fick de båda genierna/knasbollarna Harry Nilsson och Van Dyke Parks specialskriva musik till filmen. Nilsson komponerade sångerna, med Parks stod för arrangemangen. Resultat blev ett mycket märkligt soundtrack-album som bitvis är helt lysande. Skränig sång ifrån Robin Williams (i rollen som Karl Alfred) och mer ljuva toner ifrån Shelley Duvall (som är Olive Oyl), blandas med superb stråkarrangemang signerade Van Dyke Parks, och så Harry Nilssons sånger som precis som alltid inte liknar något annat. Fantastisk kreativitet och utspårad galenskap går hand i hand, resultat är ett album som kanske inte bara är för barn, utan definitivt är en musikupplevelse för alla åldrar.
Lyssna här: Robin Williams – Popeye.
Den största stunden på Popeye-soundtracket är den hela briljanta sången He Needs Me. Idag är denna bitterljuvt drömska ballad mest känd ifrån soundtracket till Puch Drunk Love, Robert Altman-fantasten Paul Thomas Andersons mästerverk ifrån 2002, där melodislingan ifrån He Needs Me går som en röd tråd igenom John Brion fint melankoliska filmmusik: Punch-Drunk Love – Punch-Drunk Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar