Är rikets huvudstad den ekonomiska/kulturella motorn för Sverige, eller en parasiterande plats som håller resten av landet tillbaka? Som stockholmare intar jag naturligt den förstnämnda ståndpunkten, samtidigt som jag är medveten om att Stockholm och delar av resten av landet, på många sätt är helt olika platser. En utveckling som troligtvis kommer att accelerera de kommande åren, när folk och kapital dras till huvudstaden, medan andra platser i landet avfolkas.
Denna stad/land - konflikt är även politisk. I en ny bok berättar historie-professorn Torbjörn Nilsson om relationen mellan staden Stockholm och den svenska statsmakten efter andra världskriget, I Stockholm som motor eller motpart får vi se en stad som av sina politiker oftast har framställts som missgynnad, men i själva verket ofta har haft riksdagens politiska beslut på sin sida.
Huvudstaden och riket befinner sig i något slags symbiosförhållande, där de är beroende av varandra, men samtidigt behöver markerar distans. Kvalitén på det lokala ledarskapet i stadshuset har naturligtvis också spelat in. En person som Hjalmar Mehr fick mycket uträttat med sina kontakter med dåtidens nationella ledare, medan dagens Stockholms-politiker på många sätt är mediokra (även ett problem i riksdagen). Stockholms-älskare får inte heller glömma bort att statsmakten har en utjämnande roll, där det ingår att resurser flyttas från landets mest dynamiska och rikaste region till andra landsändar. Stockholm klarar sig alltid, även i perioder av viss stagnation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar