Mad Max (George Miller 1979). Filmen som gav världen Mel Gibson har knappt en död minut. Fortfarande en av de tätaste action-filmer som har gjorts.
Slade In Flame (Richard Loncraine 1975). Glamrockbandet Slade som den fiktiva gruppen Flame. Kanske bättre än den genomsnittliga popbands-filmen (och med en märklig musikbranschkritisk subplot). Musiken är dock den främsta behållningen med en film som knappast hänger ihop.
American Hustle (David O. Russell 2013). Underhållande och välspelat om flera sorters bedrägeri. Bättre än det mesta trots en viss överdos av 70-talskitsch.
Agent 117 - Uppdrag I Rio (Michel Hazanvicius 2009). Inte jätterolig fransk James Bond-parodi. Filmens huvudrollinnehavare och regissör följde upp med The Artist, en betydligt bättre film.
Bittert Ris (Giuseppe De Santis 1949). Neorealistisk klassiker om italienska risplockerskor. Föråldrad mix av melodram och plakatpolitik i en film vars laddade slutakt är behållningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar