Fem bra album från 2009!

Observera att det här inte behöver vara årets fem bästa album. Det rör sig istället om fem bra skivor som kom ut i år och som jag vill lyfta fram, eftersom jag har lyssnat mycket på dem.

Richard Hawley – Truelove's Gutter är utan tvekan årets bästa album. Äntligen har han fått till en helgjuten skiva med bara topplåtar. Sorgsna och känsliga ballader framträder i genialiska arrangemang. Bättre än så här blir det inte.

Chris Isaak – Mr. Lucky är även det en sorgsen men bra skiva. Årets mest förbisedda album om du frågar mig. Chris Isaak är en fantastisk sångare och låtskrivare som i sina sånger fångar något väsentligt om att vara människa, samtidigt som det ges ekon av en tid som flytt.


Ett nytt album med Wilco är alltid en världshändelse. Wilco – Wilco [the album] är kanske inte bandets bästa album, men ändå bättre än det mesta ifrån 2009. Som alla deras skivor växer den efter upprepade genomlysningar!

Till skillnad ifrån mitt stora jazzår 2008, blev det inte så mycket jazz i år. Hypnotic Brass Ensemble – Hypnotic Brass Ensemble får symbolisera årets jazzlyssnande och visar att den här musiken fortfarande har en framtid. Vilket sväng, vilket ös, vilket blås!

Jag vet att jag har tjatat om det här albumet tidigare på bloggen. Men Clint Mansell – Moon är nog årets upptäckt för mig. Musik till en mästerlig film som till och med överträffas själva filmen. Är Clint Mansell den nya Ennio Morricone?

Årets 20 bästa filmer (på bio).

1. Benjamin Buttons Otroliga Liv.
2. Synecdoche New York.
3. Milk.
4. The Damned United.
5. Che - Argentinaren.
6. The Hurt Locker.
7. Inglorious Basterds.
8. The Informant.
9. Watchmen.
10. Fighting.
11. The Brothers Bloom.
12. The Pride & The Glory.
13. Cadilac Records.
14. Linje 1 2 3 Kapad.
15. Tvivel.
16. Solisten.
17. Public Enemies.
18. Sunchine Cleaning.
19. The Reader.
20. Taking Woodstock.

Nog såg jag bra filmer på bio 2009 alltid. Visst bättre filmår har det kanske funnits och ingen av de här filmerna är väl ett tidlöst mästerverk i klass med förra årets Before The Devil Knows Your Dead och There Will Be Blood, även om berättelsen om Benjamin Button är så nära en oförglömlig klassiker man kan komma. I övrigt är det bara att konstatera att de bästa filmerna som alltid görs i Hollywood. Trots allt snack om den kreativa Hollywood - filmens död, fortsätter denna filmindustri att producera ett antal kvalitetsfilmer varje år!

Världens bästa namn på ett album!

Daniel Gilbert – New African Sports, Soul Café Club No 1 är utan tvekan årets albumtitel. Att döpa sin debutskiva till New African Sports, Soul Caf''e Club No 1 är bara så djäkla coolt! Själva albumet låter helt okey, men inte mer. För lite afrikanska influenser och soul kanske!

Mitt svar från ministern!

Efter att ha sett Sharkwater blev jag så upprörd att jag skickade ett mail till miljödepartementet, där jag krävde att Sverige ska förbjuda hajfensfiske. Efter några veckor fick jag faktiskt svar:

Martin!

Tack för ditt e-brev angående hajfiske. Du skrev ursprungligen till miljöminister Andreas Carlgren men eftersom det är jag som har hand om fiskefrågorna så kommer svaret från mig.

Jag vill inledningsvis poängtera att regeringens inställning är att djur ska behandlas med respekt och värdighet. Jag tycker precis som du att det är upprörande när djur behandlas illa och förfarandet att skära av hajfenor, så kallad ”finning”, är inte acceptabelt.

Sverige har anslutit sig till EU:s förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg. Förordningen innebär att finning är förbjudet i alla gemenskapsvatten och för alla gemenskapsfartyg världen över. Sverige och övriga EU är också pådrivande inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) för att ytterligare förbättra förvaltningen av hajar.

Slutligen vill jag säga att jag är övertygad om att vi konsumenter kan göra skillnad genom att vi gör medvetna val.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson
Jordbruksminister

Det känns skönt att regeringen står på samma sida som jag i den här frågan.

A Serious Man.

De nu för tiden hyperproduktiva bröderna Cohen är här med en ny film. A Serious Man är mycket judisk och väldigt humoristisk. Det känns självbiografiskt när filmbröderna berättar i klockrena tidsmarkörer om en medelålders universitetsprofessor som får en livskris i slutet av sjuttiotalet. Det är mycket roligt och träffsäkert halvägs, men under den sista tredjedelen tappar man intresset. Innan dess är det här dock en så kallad intellektuell komedi, som verkligen levererar.

Sin Nobre.

Planerar ni att gå på bio i mellandagarna? Skippa då Göta kanal 3, gå istället och se det finfina realistiska dramat Sin Nobre. En film som visserligen innehåller många jobbiga och starka scener, men även bjuder på en ordentlig dos klassisk melodram. Det är väl just det melodramiska i storyn som är det enda jag har lite problem med. Det blir lite väl förutsägbart ibland

Men det kan jag bortse ifrån. För Sin Nobre sveper över mycket, med sin historia om några fattiga stackare från Honduras, som ger sig ut på en resa (mestadels på tågtak) där slutmålet är illegal invandring till USA. Det är stark autencitet i rollprestationerna, en dokumentär känsla rakt igenom, stark lokalanknytning i interiörerna, och ett maffigt filmfoto. Dessutom bjuds åskådaren på en sidohistoria om de våldsamma och tatuerade kriminella gängen i Mellanamerika. Något som förgiftar hela regionen, och nästan överskuggar huvudhistorien i den här utmärkta filmen.

Jul - året runt!

Äntligen har jag hittat en julskiva som går att sätta på även andra månader än december. Vince Guaraldi Trio – A Charlie Brown Christmas är musiken till en tecknad TV-show med Snobben - gänget ifrån julen 1965. Musiken låter dock inte något mycket jul alls, och är inte alls barnslig, om någon nu trodde att Snobben är en serie för barn. Vince Guaraldis musik till TV-showen är snarare tidstypisk pianojazz, med lite exotiska inslag. Det låter utmärkt, även när det inte är jul.