Jens Lapidus fuckar upp det!

Jag gillade verkligen Snabba cash. Det var ett sällsynt lyckat försök att skriva "crime" - litteratur i en svensk tappning och Jens Lapidus språk var snabbt och korthugget effektivt. Dessvärre besvarar uppföljaren Aldrig fucka upp mina farhågor om att författaren kommer att få det svårt att nå upp till samma nivå igen. Stilistiskt håller han fortfarande stilen även om det inte längre känns lika fräscht, men miljöerna från Stockholms mörka under värld är ruskiga. Fast historien känns totalt konstruerad och faller ihop halvägs när teorier från Palmemordet kommer in. Huvudpersonerna är den här gången betydligt mer ointressanta än i föregångaren och Lapidus får akta sig så han inte hamnar i den ständiga fällan för svenska thrillerförfattare, nämligen upprepning av tidiga succéer till döds!