På något sätt måste jag ge min gamla favoritregissör Lars Von Trier credd. Han är på många sett den sista stora auteurfilmaren. Han gör som han vill, oavsett de kommersiella möjligheterna eller vad publiken ska tycka. Dessvärre är Antchrist ett praktexempel på konstnärlig film när den är som mest förvirrande, öppen för tolkningar kanske och säkert en favorit för pseudointellektuella, men trots några starka scener poänglös.
Antichrist får mig att må rätt dåligt och har några av de mest sadistiska scener som filmats. Vad poängen är med allt detta våld förstår jag inte och manuset är en katastrof av psykiatriskt trams. Ett par som förlorat ett barn åker ut i skogen, och kvinnan blir sakta galen. Allt illustrerat med halvdana dataanimationer och uppenbar symbolik. Willhem Dafoe och Charlotte Gainsbourg är som alltid strålande. Det är inte deras fel att filmen havererar utan deras regissör som uppenbart tagit sig vatten över huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar