I sista stund sattes Moon in som en ersättningsfilm på Stockholms filmfestival, coh det får man vara tacksam för. Den här lågbudgetfilmen regisserad av David Bowies son Duncan Jones kan vara den bästa scifi - filmen på åratal. Om den överhuvudtaget kommer att få svensk distribution känns osäkert men får ni chansen att se Moon, så måste ni göra det. I framtiden kommer jordens energi ifrån månen och Sam Rockwells astronaut sitter ensam i en rymdstation, tillsammans med en empatisk dator i stil med Hal i 2001. Självklart känner han sig ensam och han börjar ana att något inte stämmer, speciellt när en klon av han själv dyker upp.
För bara fem miljoner dollar har Duncan Jones gjort en lågbudgetfilm som känns som en mäktig storfilm, som scifi - filmer ofta var före Star Wars med välgjort modellbyggande, filosofiska och metafysiska frågeställningar, samt en uppfriskande minimalism. Det finns ekon ifrån klassiker som 2001, Den tysta flykten och Solaris. Men filmen står på egna ben och lyckas säga något om en möjlig framtid. Och som bonus gör dessutom Kevin Spacey sin mest engagerade insats på åratal som datorns röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar