Att erkänna att man gillar Dire Straits och Mark Knopfler är väl ett av få tabun som finns kvar bland aktiva musiklyssnare. Men jag råkar faktiskt gilla det här bandet vars publik till en stor del bestod av folk som inte var speciellt musikintresserade. Eller snarare är det Dire Straits tre första album som jag håller högt, gruppens musik utvecklades snabbt därefter till tämligen oinspirerad ljummen sörja.
Men på Dire Straits – Communique, bandets andra album från 1979 var fortfarande inspirationen på topp. Inspelad på Bahamas så är skivan helt naturligt väldigt "laid back" och avspänd. Det finns en sådan ledighet i framförandet och låtskrivandet som är sällsynt. Och det är frapperande att bandet redan på sin andra skiva hade nått musikalisk perfektion i sitt sound.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar