måndag 24 oktober 2011

Woody in Paris.


Woody Allen har haft sin största publikframgång på åratal med Midnight In Paris. Oförtjänt om du frågar mig, filmen är inget annat än en lättglöd bagatell som ganska omgående tappar fart. Premissen om tidsresor till 1920 - talet efter midnatt känns som en rolig sketch utdragen till en långfilm. Dessutom finns det inget tryck i skildringen av Paris "gyllene" 20-tal, det blir rätt taffligt och parodiskt med de diverse intellektuella superkändisar som Owen Wilsons frustrerande nutida författare träffar på. Owen Wilson fungerar för övrigt riktigt bra som en surrogat - Woody Allen, det får han gärna fortsätta att göra i flera Woody-filmer, som förhoppningsvis blir bättre än den här, en film som mest känns som en ursäkt för att visa vykortsvackra bilder ifrån den franska huvudstaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar