Om Beach Boys hade lagt ned verksamheten efter släppet av Love You 1977, hade gruppen gått till historien som ett band som i princip aldrig hade gjort något dåligt. Men gruppens reaktion på de interna bråk som följde efter att Love You hade floppat, blev en accelererande transformering till en nostalgi-orkester utan relevans.
Efter ett pinsamt comeback-försök 1976, hade Brian Wilson i alla fall återfått tillräckligt mycket av sin kreativa juice, för att börja spela in musik igen på annat än en sporadisk basis (samtidigt med Love You spelades det orkestrala storbands-albumet Adult Child in. Ett album som tyvärr har förblivit outgivet). Love You skulle från början heta Brian Love You och albumet är i praktiken en soloskiva, övriga Beach Boys - medlemmar gör vokala gästspel, men för sista gången på en Beach Boys-skiva låg Brian Wilson ensam bakom såväl låtskrivande som produktion.
Det som var banbrytande med Love You är att Brian Wilson nästan helt förlitar sig på synthezisers i instrumenteringen. Där var han före sin tid, men ingen förstod det 1977. Snarare sågs de analoga syntarna och de lite barnsliga texterna (och Brian Wilsons nya "gruffiga" röst) som ett tecken på en kreativ kapitulation. Love You var helt enkelt extremt okommersiell, trots att Brian Wilson inte hade skrivit mer omedelbar klassisk Beach Boys-pop sedan 1965. Han hade bara uppdaterat soundet, men publiken (och hans band) föredrog tom nostalgi. Brian Wilson själv kom inte att spela in någon mer musik av vikt på nästan tio år.
Lyssna på Love You här: The Beach Boys – 15 Big Ones/Love You, där albumet paras ihop med 1976 års extremt ojämna comeback-album 15 Big Ones. Ett album som stressades fram när Brian Wilson befann sig i terapi, men som trots det innehåller en del godis. Själva Love You börjar med spår 16.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar