Bang The Drum Slowly (John Hancock 1973). Lite orättvist bortglömd och udda basebollfilm. Finstämt om karaktär och lojalitet bland professionella baseboll-spelare. En av Robert De Niros genombrottsroller som döende slagman.
The We And The I (Michel Gondry 2012). Miche Gondry byter genre till socialrealism, men är ändå sig lik. Lite svajigt emellanåt, trots det är den här filmen om bråkiga kids på en buss ett måste.
Take This Waltz (Sarah Polley 2011) Michell Williams lyfter den hör sötsura indie-karamellen till något utöver det vanliga. Lyckligt gift kvinna blir förälskad i spännande granne och hamnar mitt i en livskris. Bra utan att vara något alldeles översvällande.
En Stjärna Föds (George Cukor 1954). Det har dröjt tills nu för mig att se det här legendariska Hollywood - eposet. Fullkomligt fulländat på flera plan. Faktiskt mer James Masons film än Judy Garlands. Denna store skådespelare var kanske aldrig bättre än här i rollen som alkad stjärna på dekis med ett hjärta av guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar