måndag 17 juni 2013

Filmlogg vecka 24.

Bob Roberts (Tim Robbins 1992). Politisk satir i fejkdokumentär stil om reaktionär folksångare som blir politiskt stjärnskott. Mer oroande än roande idag. Tim Robbins fångade en högerpopulistisk trend i amerikansk politik som bara har förvärrats sedan tidigt 90-tal.

Mannen Från Le Havre (Aki Kaurismäki 2011). Stillsam (och långsam) humanistisk film som nog ändå är mest för Kaurismäki-beundrare. Finsk melankoli fungerar även på franska.

Ta't Piano Henry Orient (George Roy Hill 1964). Underfundig film om två tonårstjejer som börjar stalka en känd pianist. Filmen upplevdes nog som bättre då den kom än nu, och Peter Sellers är inte alls övertygande som tjejernas objekt för romantisk dyrkan. Trots det skriker filmen efter någon slags remake.

Best Seller (John Flynn 1987). Polis som extraknäcker som författare får en obstinat torped på halsen. Rätt kass 80-tals thriller som aldrig blir mer än intressant. Borde ha varit bättre med tanke på all talang involverad.

Lawman (Michael Winner 1971). Hyfsat originell Burt Lancaster-western om en rigid sheriff i kamp mot förvånansvärt humana skurkar. Sevärd främst för en grym birollsbesättning med den alltid suveräna Robert Ryan i spetsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar