The Perfume Of The Lady In Black (Francesco Barilli 1974). Auteur-influerad och något obegriplig giallo som tillhör de bättre i genren. Filmfoto att dö för.
Syster (Ursula Meier 2012). Kristallklar schweizisk diskbänksrealism med tvist om en utsatt pojkes småkriminalitet i alpin turistort. Utan tvekan en av de senaste årens bästa filmer.
Chans (Gunnar Hellström 1962). Ojämn Birgitta Stenberg-filmatisering om tonårsflicka på glid som kan ses som ett tidigt exempel på svensk explotation - film. Idag mest sevärd för sällsynt saltad dialog.
Mahogany (Berry Gordy 1975). Spektakulärt men tomt melodram om en vanlig Chicago - tjej som blir supermodell. Lövtunt manus (och dito skådespeleri av Diana Ross i huvudrollen), men filmen har emellanåt en viss pulpig charm.
Bäst I Sverige (Ulf Malmros 2002). Bagatellartad barnfilm med manus av Peter Birro som har sin stunder av Malmroska fyndigheter, småkul även för vuxna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar