En Passion (Ingmar Bergman 1969). Bergman-fans lär älska det här kammarspelet, personligen fann jag filmen rätt intetsägande. Ingmar Bergmans storhet fortsätter att vara ett mysterium för mig.
The Future (Miranda July 2011). Genomusel uppföljare till Miranda Julys succé-film Me And You And Everyone We Know.
Den Oviliga Fundamentalisten (Mira Nair 2012). Pakistansk-amerikansk broiler radikaliseras efter 11/9. Välgjord film som aldrig riktig lyfter trots en intressant premiss.
Dagarnas Skum (Michel Gondry 2013). Sedvanligt uppfinningsrik visuell fest ifrån Michel Gondry. Regissörens sinnrika infall gör att man kan borste ifrån brister i storyn (som bygger på en roman av Boris Vian).
Broken (Rufus Norris 2012). En av de senaste årens bästa brittiska filmer om en ung brådmogen flicka och hennes störda omgivning. En väldigt hemsk film på många sätt, men också fullständigt kompromisslös i sitt filmberättande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar