Såg filmen om Bobby Darin, Beyond the sea på TV tidigare i kväll. En inte helt lyckad film som precis som många andra biopics snabbspolar sig igenom en känd persons liv och bara skrapar på ytan av en mångbottnad personlighet. Regissören Kevin Spacey gav sig själv huvudrollen trots att han är minst femton år för gammal för den. Att se en medelålders Spacey spela en Darin i tjugoårsåldern har stark kalkonvarning. Det hjälper inte att Spacey blandar ihop fakta med fantasi (och lättsamma musikalnummer) mitt i en historia om en rätt tragisk man.
Men filmen tog sig. Kevin Spaceys gestaltning av en äldre och bitter Bobby Darin som tiden sprungit ifrån och inte förstår, kan vara det bästa han gjort på den sidan milleniumskiftet. Filmens räddning blev annars nattklubbsscenerna. Bland de bästa jag sätt på film. Att se Spacey gå helt upp i musiken och svänga loss tog en tillbaka till en svunnen tid (och slutscenen där kameran sakta zoomar ut en ensam Bobby Darin stående på estraden är värd ett eget blogginlägg). Ett plus dessutom för kreativa eftertexter med stark retrokänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar