Lite musik och en massa film. Modernistisk arkitektur blandas med metaforisk dödsångest.
måndag 2 februari 2009
Pride & glory.
Bioaktuella polisfilmen Pride & glory är kanske inte en av världens mest originella filmer. Den är fylld av klyschor och påminner starkt om andra filmer som behandlar poliskorruption i New York (speciellt de regisserade av Sidney Lumet). Dock är filmen riktigt bra. Ibland känns det skönt att se ett hederligt gammaldags filmhantverk och spänningen är på topp. Miljöerna är fina och skådisarna är utmärkta. Bäst är John Voight som en gammal polispatriark, vilken pondus. Scenen där han tvingas inse att korruptionen tagit sig in i hans egen familj kan läggas till listan av oförglömliga filmscener.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar