Inherent Vice.

Innan jag påbörjade min läsning av Tomas Pynchons senaste roman Inherent vice hade jag inte läst något av denna hyllade författare, som är den amerikanska litteraturens hemliga man. Ingen vet hur han ser ut eller var han bor. Naturligtvis bidrar det till att trumma upp förväntningarna inför den här boken som dessutom utspelar sig under en av historiens mest spännande epoker, Los Angeles i slutet av 60 - talet. Det är just de tidsmarkörer och iakttagelser som någon som bara var där kan göra (Pynchon är född i slutet av 30-talet) som är behållningen med Inherent vice. För i övrigt är den här "humoristiska" deckarhistorien en djäkla röra. Intrigen är snårig om man får uttrycka sig milt, dialogen jobbigt "hip" och persongalleriet massiv och oblickbart. Det är helt enkelt svårt att hänga med och efter halva boken (som börjar lovande) tappar jag intresset för den konstruerade historien. Vilket är synd för Pynchons miljöskildringar och beskrivningar av det sena 60 - talets stämningar är ibland högklassiga!