Kenny Loggins tillhör de fåtal artister ifrån 70-talets Kalifornienscen som ingen har försökt återupprätta och lyfta fram i rampljuset. Dags för det om du frågar mig. I slutet av 70-talet spelade Kenny Loggins (som innan dess var med i duon Loggins & Messina) in en rad album som präglas av den blandning av solbränd eufori och solsting på gränsen till depression som alltid har kännetecknat musiken ifrån Los Angeles. Nightwatch, Kenny Loggins andra soloskiva är ett av den här speciella formen av "sönderpolerade" och kliniskt perfekta album som i slutet av 70-talet spelades in av skäggiga män i dyra studios i Kalifornien.
Den extremt välarrangerade och utsökt framförda musiken på Kenny Loggins – Nightwatch är ljusår bättre än Fleetwood Mac, låter ibland som ett mindre sofistikerat Steely Dan, bjuder på "Blue Eyed Soul" i positiv bemärkelse samt påminner inte minst om ett mer kontrollerat Doobie Brothers. Det är ingen slump att deras stora hit och en av världens bästa låtar What a fool believes som Kenny Loggins skrev tillsammans med Michael McDonald finns med här i en version (den första) som är nästan lika bra som Doobie-brödernas egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar