Mer än hundra dagar i Rwanda.

Ibland kan det vara bra att gå lite utanför boxen. Jag läser sällan centraleuropeisk litteratur men bestämde mig för att prova på den schweiziska dramatikern Lukas Bärfuss debutroman Hundra dagar, det blev en av de bästa läsupplevelserna hittills i år. Bärfuss berättar om en schweizisk ambassadmedarbetare som skickas ner för att bedriva biståndsarbete i Rwanda vid tiden för folkmordet. Under hundra dagar isolerar han sig i en villa för att undvika de fruktansvärd händelserna och minns där hela förhistorien till det vettlösa dödandet.

Det är just i beskrivningen av Rwanda tiden innan vansinnet bröt ut som är bokens behållning. Landet var känt som Afrikas Schweiz på grund av den välordning (och tristess) som rådde, men ondskan kan dyka upp även i de mest ordnade miljöer. Dessutom är det här en klassisk "vit man i Afrika" - roman, vill man ha skildringar av dekadens och livsleda bland europeiska biståndsarbetare så får man det, men det är ögonblicksbilderna från ett Kigali på helspänn i väntan på undergången som jag minns bäst.