Noah Baumbach har gjort det igen. Med Greenberg levererar han för tredje gången i rad ett mycket obekvämt tragikomiskt mästerverk som får åskådarna att tänka och rannsaka sig själva. Ben Stiller som alltid har varit mycket mer än bara en "komiker" glänser i titelrollen som en misslyckad och inte helt psykiskt frisk New York-bo som under några veckor vaktar en villa i Los Angeles. De vanliga krockarna mellan öst- och västkusten inträffar naturligtvis men Greenberg är så mycket mer, det är en karraktärstudie av en självupptagen och fobisk man som lider av tankar kring att ha misslyckats med sitt liv. En typ av person som det vimlar av i det verkliga livet men som sällan har skildrats så här osentimentalt på film.
Som alltid bjuder Noach Baumbach på mängder av skratt men det är ändå den djupa tragiken i historien som griper tag. Det finns scener som får mig att nästan gråta medan andra stannar kvar i minnet för att de just är "precis lika pinsamma som i verkligheten", regissören skildrar bristen på kommunikation och rädslan för att släppa in någon i ens liv med en dokumentär precision som ingen annan filmskapare är i närheten av idag. Dessutom bjuds det på den bästa (och mest jobbiga) festsekvens som har setts i en film på år och dagar.
Knappast otippat är soundtracket till Greenberg som blandar gamla favoriter med nyskrivet matrial riktigt bra, både Los Angeles - lojt och New York - avslappnat. Lyssna här Various Artists – Greenberg Original Motion Picture Soundtrack .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar