Bilden ovan är helt underbar. David Bowie och Elisabeth Taylor, båda två exil-britter, möts i Los Angeles 1975, både slitna och inte helt psykiskt friska (även om Bowie stod på sin kreativa topp med Taylors karriär redan här närmade sig sitt slut).
Elisabeth Taylor var väl annars ett tidigt exempel på en filmstjärna som var större än sina filmer. Det är få av hennes filmer som någon minns idag men hennes olyckligt fascinerande privatliv känner väl alla till. Hennes liv utvecklades till grov överdrift av de luxulösa melodram som hon medverkade i på vita duken, och även om hon var en bättre skådis än vad ryktet säger, var hennes (och Richard Burtons) höga gage för ofta medelmåttiga filmer, det främsta symptomet för allt som var fel med Hollywood i mitten på sextiotalet. Men visst gjorde hon bra filmer ibland. 1967 medverkade hon tillexempel både i mästerverket Reflextions in a golden eye & den underskattade The Comedians.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar