Never Let Me Go.

Never Let Me Go är en film som på ytan kan verka intressant men som inte är det. Historien om en slags parallell dåtid där klonade barn uppfostras på internat för att bli organdonatorer, påminner mest om en gråtmild kärlekshistoria för tolvåringar. Never Let Me Go är mer gullig än bra och är långtråkig istället för intressant. Premissen om att filmens huvudpersoner accepterar sitt öde om att sakta vittna bort känns ej trovärdig, vem som helst skulle ju ha försökt undfly en förtidig död i en sådan situation. Carey Mulligan är dock alldeles slående hänförande sorgsen i titelrollen, synd bara att själva filmen var så tom på innehåll.