Odjuret.

Jag hade en rätt stor pepp inför det här skånska vita patrask - dramat och visst håller Odjuret vad dess premisser lovar. Filmens skavanker i form av en viss valpighet och ibland oklart manus tjänar snarare dess syfte. De ungdomar som den här filmen berättar om tillhör ett hopplöst sunk-Sverige med en stor autenticitet, en typ av ny underklass (utan den gamla arbetarklassens stolthet och strävsamhet) som finns överallt, det är bara att öppna ögon (från Stockholms förorter till glesbygden). Brist på begåvning och ambition gör att de här personerna tvingas till ett förutbestämt förspillt liv. Kvar finns då bara missbruk och ett stört förhållande till sexualitet, samt en bottenlös ilska som när som helst kan explodera. Något som nog är det som Odjuret vill ha sagt med sin våldsamma final.