Jag önskar nästan att Clint Eastwood hade låtit bli att göra den här filmen. Gran Torino där Clintan sägs säga farväl som skådespelare (men inte som regissör) är slarvigt gjord och har en unken moral. En dålig Eastwoodfilm med andra ord och det finns det många av (ungefär lika många som det finns bra). Clints stressiga inspelningsteknik med ett fåtal tagningar har väl aldrig känts mer begränsande, istället för spontanitet blir det dåligt skådespeleri (inte minst från Eastwood själv).
Gran Torino är full av blinkningar till Eastwoods karriär och berättelsen om en övergiven gammal man fast i en värld han inte längre förstår är kul i fyrtio minuter. Istället för en film om den vita amerikanska mannens kris får vi se hur Eastwood rensar upp i det nedgångna villakvarteret. Det blir ofrivillig komik då en åldrad Clint går runt och drar "coola" repliker (är han dement frågar man sig).
Filmen har ändå poänger och är småkul för Clintan - fans. Har man växt upp med hans filmer på TV uppstår det en nostalgikick. Tyvärr får Eastwoods gubbe för sig att göra en man av den hämmade granpojken. Det blir den värsta sortens fadersfiguruppfostran där den gamla mannen för över sina konservativa värderingar till ynglingen. Istället för att läsa böcker och jobba i trädgården bör man jobba på bygge säger Eastwood underförstått. Sällan har han varit mer uppenbart konservativ och ur takt med sin tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar