"Serienovelen" Watchmen är en av populärkulturens mest vördade artefakter. En "serie för vuxna" där manusförfattaren Alan Moore både hyllar, gör sig lustig över, inspireras, utvecklar och leker med de traditioner som hör superhjältegenren till. Samtidigt var Watchmen en bitande samhällskritisk skildring med en pararel verklighet som var högaktuell under 80-talets rädsla för kärnvapenkrig. Då Watchmen nu slutligen når vita duken är den i det stora hela så bra man kan hoppas på. Själva serien var i sig väldigt filmisk och regissören följer den slaviskt (han vågar väl inget annat). Allt är väldigt troget förlagan och även om alla de nyanser och sidohistorier som finns i förlagen av förklarliga skäl inte kan komma med, är filmen förvånansvärt komplex.
Det håller nästan enda fram. I slutet blir det öppenbart att det ändå är en serietidning vi pratar om. Det blir för otroligt och bara pinsamt då antagonisterna gör upp på Nordpolen. Detsamma kan väl sägas om figuren Doktor Manhattan som så fort han dyker upp hotar att skjuta filmens trovärdighet i sank. Hade man haft någon självbevarelsedrift hade hans roll tonats ner (det blir för mycket "serietidning"). Men i övrigt är filmen utmärkt, främst tack vare få slagsmålsscener och en av de bästa rollbesättningarna på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar