Brottslingen som blev författare.

Edward Bunkers livsöde är helt otroligt (läs på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Edward_Bunker ). Redan under uppväxten i Kalifornien på 40-talet började han att begå brott och kom senare att bli en yrkeskriminel som åkte in och ut på olika fängelser.

Samtidigt började han tidigt att läsa för att fly undan den gråa vardagen och började som frihetsberövad att skriva böcker i fängelset. Det var detta som fick denna hårda men intelligenta man att slutligen överge brottets bana för att bli författare, med böcker om brottslingar och kåkfarare som specialitet. I vår har jag läst en del böcker av Edward Bunker och det är slående hur välskrivna och litterärt högstående de är, betydligt bättre och mer mångfasetterade än de flesta laglydiga författare som skriver kriminallitteratur. Edward Bunker har upplevt det han skriver om och har ingen anledning att försköna.

Edward Bunkers första roman No Beast So Fierce publicerades 1973 då han var inne på sin sista fängelserunda. En episk berättelse om svårigheterna för en yrkeskriminell att börja ett vanligt hederligt liv efter fängelsevistelsen. Det är även en stor skildring av den "andra" mörka och skabbiga sidan av Los Angeles. Boken blev senare den mästerliga filmen Straight Time från 1978 med en strålande Dustin Hoffman i huvudrollen.



Den korta och koncisa fängelseskildringen The Animal Factory kom sedan 1977. Sällan har väl det amerikanska fängelsesystemets våldsamhet och tristess beskrivits så väl. Ett inhumant system som skapar onda människor. Filmen med samma namn från 2000 är inte så dålig den heller.

Little Boy Blue från 1981 är en slags förtäckt uppväxtskildring om en pojke som åker in och ut på olika statliga institutioner, på grund av sitt kriminella beteende. Även det här är en frän samhällskritisk skildring om ett system som fostrar kriminalitet istället för förhindra en sådan utveckling.