söndag 29 maj 2011

The Tree Of Life - årets bästa film?

Det känns tveksamt om det kommer att komma någon annan film i år som är bättre än guldpalmsvinnaren The Tree Of Life. Trots att filmens slut närmast är ett pekoral, är den långsamma regissören Terrence Malicks femte film ett mästerverk av en sällsynt sort. Jag förstår inte riktigt hur allt hänger ihop (misstänker att filmen vinner på att ses om) och själva grundstoryn är rätt simpel, en amerikansk medelklassfamiljs öde under åren kring 1960.

Terrence Malick skapar dock ett nästan hypnotiskt sug i filmberättandet. Precis som i hans tidigare filmer har The Tree Of Life en närmast drömsk och lätt hallucinatorisk karaktär. Bilberättandet är som alltid oerhört vackert trots att filmen utvecklar sig emot en katastrof. Den av de tre pojkarna i familjen som filmen fokuserar på, slits emellan sin godhjärtade mamman och dem auktoritära och inte alltid trevliga pappa (Brad Pitt i vad som nog är hans livs roll som den amerikanska familjeförsörjaren under press). En inre kamp som nästan får pojken att explodera inombords.

Det bör tilläggas att jag även gillade de flummiga skapelsescenerna som Terrence Malick lägger in i början av filmen. Hur dessa segment ska sammankopplas med resten filmen greppar jag inte riktigt, men de är oerhört suggestiva, ger ekon av 2001 och bevisar att de mest pretentiösa regissörerna oftast får till de bästa filmerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar