The Walker Brothers i alla ära, men den främsta anledningen till Scott Walkers kultstatus och biljett till evigheten är de fyra soloalbum som han spelade in 1967-1969. De hette alla Scott med numrering och bjöd på en väldigt speciell musik som gick helt på tvärs med sin tids musikaliska strömningar. Just därför blev de här fyra albumen fullständigt tidlösa. En slags "crooning" med en mörk tvist som är musik bortom all tid och rum.
De fyra skivorna blandar Scott Walkers egna kompositioner med dess svårtolkade men fantasigeggande texter, Jacques Brel-tolkningar och på de två första albumen även mer konventionella coverval. Allt framfört med några av de mest makalösa orkesterarrangemang som någonsin har framförts, och så klart då "rösten". Scott Walkers olyckliga men vackra stämma gav de här sorgsna sångerna sin rätta inramning.
Scott Walkers karriär tog nästan slut efter att det fjärde albumet Scott 4 blev en oförklarlig flopp 1969. De kommande tio åren präglades av bortkastad talang. Därefter följde mytbildning och sporadisk musikalisk utgivning. Men de fyra Scott - albumen finns kvar att återkomma till gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar