Efter att ha skrivit några väldigt uppmärksammade manus (bland dessa Taxi Driver) fick det ex-kalvinistiska underbarnet Paul Schrader slutligen 1977 regissera sin första egna film, med ett manus skrivet tillsammans med sin bror Leonard. Blue Collar (eller Avdelning 291 - Detroit som filmen hette i Sverige) är än idag Paul Schraders bästa film som regissör, och en av de stora filmerna ifrån den "New Hollywood"-epok som för en tid verkade lova en framtid för amerikansk film som kombinerade samhällskritik med underhållning.
Blue Collar handlar om något i amerikansk film så sällsynt som industri-arbetare. På bilfabrikernas löpande band i Detroit sliter filmens tre protagonister, de kan vare sig lita helt på sig själva, varandra, sin arbetsgivare, eller ens sitt eget fackförbund. Den tighta kompis-trion består av två svarta och en vit, men filmen gör ingen grej av det, de tre männens vänskap grundar sig på deras gemensamma klasstillhörighet och preferenser, även om de alla tre är fundamentalt olika som personer. De begår ett kollektivt misstag när de bestämmer sig för att råna det lokala facket, något som sätter stenar i rullning.
Paul Schrader ställer i Blue Collar frågor om klass, lojalitet, och skuld, men bjuder även på en bitvis rejält rolig historia, framhjälpt av ett fantastiskt samspel mellan de tre huvudrollsinnehavarna Richard Pryor, Harvey Keitel, och Yaphet Kotto. Samtliga gör kanske sina livs roller här, och komikern Richard Pryor visar sig ha oanade talanger som en dramatisk skådespelare.
Trevlig nog finns Blue Collar att se i sin helhet på YouTube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar