tisdag 5 maj 2009

Play it as it lays.

Joan Didion är nog bäst att läsa långsamt. Det gäller liksom att suga ut det mesta ur de exakt formulerade meningarna. Det är uppenbart att hon verkligen lägger ner tid och kraft på varje ord. Något som utan tvekan även gäller för hennes bestseller Lagt kort (Play it as it lays) från 1970. Trots att det är en berättelse som ibland är så loj och har en känsla av att ha varit skriven vid poolkanten att man nästan blir irriterad. Men det är även romanens charm och det är en klassik skildring av ett tomt och depraverat Hollywoodliv ca 1968. Precis som många av de mästerliga filmer som gjordes under den här epoken finns det en känsla av att det viktiga ändå redan är över.

Fast jag vet inte om Didion ändå är bäst då hon skildrar verkligheten som journalist. Själva grundstoryn om en deprimerad och misslyckad skådepelerska får ibland lite sensationssaktigt veckotidningsmelodram över sig. Eller så är tanken att det ska vara en berättelse om tjusig tomhet. Joan Didion rörde sig ju i de här kretsarna och satt nog på mycket förhandsinformation från villapartys. Men det är då hennes prosa glider bort från huvudspåret och beskriver dåtida miljöer med den skärpa man alltid förknippar med dess författare som boken är som bäst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar