Lite musik och en massa film. Modernistisk arkitektur blandas med metaforisk dödsångest.
måndag 31 augusti 2009
Och så sommarens sista konsert!
Trots att en viss mättnad hade infunnit sig efter Propaganda så masade jag mig iväg till Mosebacke för att se Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet (Weeping Willows sångare kompad av bland annat delar av Oddjob). Deras sextiotalsdoftande vokaljazz är kanske inte nyskapande men riktigt bra, och dessutom finns det utrymme för äventyrliga improvisationer från Oddjob-grabbarna mitt i all skönsång av Magnus. Och att cover-valen är oförutsägbara gör att det blir något mer än ett sidoprojekt. Missa inte chansen att se denna konstellation live i höst och deras skiva som släpps i veckan är inte dum den heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar