Som fanatiskt Serge Gainsbourg-fan var jag självklart både full av förväntan och orolig för ett magplask när den store fransmannens liv nu blir film. Jag behövde inte vara orolig, Gainsbourg-ett legendariskt liv blev efter en något konfunderad start riktigt bra. Det tar ett tag att vänja sig vid regissörens oortodoxa metod att blanda konventionella musikerbiografigrepp med avantgardiskt experimentation och en lek med både myter och sanningar ifrån Serge Gainsbourgs liv. Det gör att jag är rädd att de som inte är bekanta med Gainsbourgs liv kan bli en aning förvirrade.
Å andra sidan skapar denna röra och filmiska grepp som att låta en ondsint fantasifigur representera den i grunden blyge och snälla Gainsbourgs provocerande och destruktiva sida en ständig fascination som gör att filmen slutligen blir lika intressant som dess subjekt. Om den första delen är lite seg, är filmens andra halva med motiv ifrån sena delen av sextiotalet och framåt en triumf.
Med estetiska fulländade bilder med det bästa av dåtidens tidsmarkörer bjuds vi på den berg och dalbana som Serge Gaisnbourgs privata liv under de här åren var (från ett vilt uteliv till familjelycka till ett vilt uteliv igen), en person skildras som fullkomligen stångas emellan sina ljusa och mörka sidor. Det gör att den första delen av filmen även fyller sin funktion då den visar de trevande åren där Gainsbourg först nådde ett namn som låtskrivare för att sedan bli kändis och nationalklenod.
Över allt detta svävar Serge Gainsbourgs mästerliga, melodiska, varierande och tidlösa musik som för alltid kommer att göra honom odödlig. Det är där filmen har främsta funktion, i att introducera de oinvigda för denna musikskatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar