söndag 21 februari 2010

Läst i vinter.

Förutom en himla massa Batman, har jag bland annat läst dessa böcker i vinter!

Nog för att vintern har varit svår, men den sextonåriga tjejen som är huvudperson i En helvetes vinter har det garanterat jobbigare. Det är den första bok av Daniel Woodrell som jag har läst och jag hade höga förväntningar som tyvärr inte infriades riktigt. Språket var fint och skildringen av ett bortglömt fattig-USA träffsäker, men samtidigt var det lite småtråkigt emellanåt och spänningsmomenten fungerade inte.

Skjut inte på journalisten var perfekt tunnelbaneläsning. En antologi där olika utrikeskorrar berättar om den fara som deras yrke kan innebära. Som så ofta med den här typen av böcker var det ojämnt, men det är ändå essentiell läsning för alla som är intresserade av utrikesfrågor och de människor som får oss att förstå dem.

Orkar man inte läsa den nyligen bortgångna Howard Zinns Det amerikanska folkets historia (som i ärlighetens namn både är tjock och småtråkig), kan Ronald Wrights Vad är Amerika vara ett alternativ för de som vill läsa om USAs mindre ärerika historia. Det är ingen trevlig läsning om ett land vars uppkomst och utveckling bygger på falska förespeglingar och rövarkapitalism. Kanske blir bilden ibland lite väl onyanserad och ensidig, men i det stora hela har nog författaren rätt om att den mörka sidan av USA alltför ofta dominerar.

The Damned United var en av förra årets isärklass bästa filmer och David Peace litterära förlaga är minst lika bra. Den här boken är en modern klassiker och ett upprättande av den kontroversiella fotbollsmanagern Brian Clough. De partier där vi får följa Cloughs tankar är helt otroliga och även om man som jag är helt ointresserad av fotboll som spel, får du ett utbyte av den här boken.

Freedomland är däremot en riktigt usel film, men inte helt otippat var min favoritförfattare Richard Prices åttahundrasidiga bok betydligt bättre. Kanske lite för lång men samtidigt en mångbottnad roman som är en blandning av kriminalhistoria och ödesdrama. Ingen skriver om det svarta USAs underklass lika bra som Richard Price!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar