Förhoppningsvis leder filmatiseringen av En enda man att fler upptäcker den utmärkta författaren Chistopher Isherwood. Under sin levnad tillhörde han den kategori författare som var världskändisar, skapade debatt och levde liv som kunde vara hämtade ifrån deras böcker.
Farväl till Berlin från 1939 är Isherwoods mest kända roman och den låg till grund för pjäsen Jag är en kamera som sedan blev den världskända musikalen Cabaret (som senare blev en film som för alltid cementerade bilden av Weimar-erans dekadens). Själva boken är dock inte så glittrig utan snarare tämligen dyster. Den framstår som en av de bästa skildringarna av Berlin strax innan och efter nazisternas maktövertagande. En bok som inte kan sluta på något annat sätt än i djup sorg.
Min favoritroman av Christopher Isherwood är dock den underskattade Världen om aftonen (The world in the evening) från 1945. Den utspelar sig i trettiotalets intellektuella/ jet set-kretsar och sällan har den själsliga tomhet som kan drabba unga människor skildrats så väl. Jag läste boken i en sommar i femtonårsåldern och kommer aldrig glömma de tragiska människoporträtt som författaren målar upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar