söndag 7 februari 2010

Precious.


Egentligen har jag ingenting emot Precious. Det är en ytterst lovvärd film om en ensam och överviktigt tonårstjej som lyckas resa sig trots usla odds när hon stöter på snälla och hjälpsamma medmänniskor som tror på henne. Men mitt stora problem med den här typen av misärskildringar ifrån fattig-USA är att det så ofta blir "Rocky-varning" av det hela. En underskuffad individ visar sig kunna resa sig och slutkontentan blir att den amerikanska drömmen trots allt fungerar. Dessa filmer skulle ibland må bra av lite mer dystra slut.

Men varför gnälla! Precious är på många sätt ett lycko-piller som kanske gör att fler sväljer samhällskritiken. Scenerna med den "problemklass" där huvudpersonen hamnar är helt underbara med livsglada ungdomar som inte tar skit ifrån någon. Och det var ett genidrag att använda sig av "icke-skådisar"i de bärande rollerna. Moniques elaka mamma är en av de mest otäcka figurer på film som jag har sett på länge. Hon ger filmen lite välbehövd svärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar