Wim Wenders extremt långa (och mestadels usla) epos Till världens ände från 1991 släpptes på svensk DVD tidigare i år. Jag ger kudos åt Njuta Films som gör så att svårtillgängliga filmer blir lätta att se för filmälskare, men till och med fotot som alltid är Wenders styrka känns ofta avslaget i det här misslyckade försöket att göra en "global" roadmovie. Filmen som skildrar millennieskiftet ur det tidiga 90-talets perspektiv (och föreställningar om framtiden) har en helt osammanhängande grundstory och lider av en misslyckad estetik som måste ha känts föråldrad redan vid premiären. Det är knappast förvånade att det här blev en gigantisk flopp (och slutet för Wenders kreativa/kommersiella storhetstid) och att filmen är över tre timmar lång gör att det känns som om den pågår till världens ände.
Men Wim Wenders hade i alla fall den goda smaken att låta Nick Cave skriva titellåten och vilken sång det blev. Nick Cave & The Bad Seeds – (I'll Love You) Till The End Of The World är en av mina absoluta favoriter ur den melankoliska australiensarens digra katalog. Synd bara att filmen inte blev bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar