Jan Halldoff, Sveriges kanske främsta filmregissör genom tiderna, har avlidit efter en kort tids sjukdom. Få verkar idag minnas Halldoff och det är ironiskt att det krävdes hans död för att hans oftast utmärkta filmer ska få någon postum uppmärksamhet. Jan Halldoff regisserade sin sista film 1982 men gjorde under åren 66-82 sexton långfilmer som ofta var publiksuccéer men inte alltid var uppskattade av det kulturella finetablissemanget. Kanske för att Halldoff mestadels gjorde filmer om "vanligt folk" och vägrade att vara utstuderat politisk?
Faktum är att de flesta av hans långfilmer har åldrats synnerligen väl och besitter en sällsynt fräschör, han bildspråk var exempelvis i internationell toppklass. I sina bästa stunder tittade Jan Halldoff in i människors hopplösa tillvaro och visade hur de ändå kämpar vidare, få var lika duktiga på att visa det social spelet som han. Det finns ett vemod i hans filmer som kontrasteras mot en rätt hård jargong. I spännvidden mellan dessa motpoler uppstod i hans bästa filmer en unik laddning.
Jan Halldoffs filmer är dåligt representerade på DVD (hans bästa filmer En dröm om frihet, Korridoren och Det sista äventyret finns exempelvis inte utgivna) och visas väldigt sällan på TV. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar