Den amerikanska arrangören, kompositören och vibrafonisten Gary McFarland borde ha blivit en stor stjärna och en portalfigur inom modern jazz, men istället dog han av en spetsad drink 1971 och är idag nästan bortglömd. Det är synd för Macfarland vars musik rörde sig i ett gränsland av jazz, pop och orkestral-musik var ett äkta amerikanskt geni med en förmåga till det oväntade. Hans karriär kom att bli varierande och det främsta beviset för hans storhet är det väldigt ambitiösa konceptalbumet America The Beautiful från 1968.
Gary McFarland – America The Beautiful har undertiteln An Account of its Dissappearance och spelades in 1968 när Gary McFarland av förklarliga stjäl var väldigt pessimistisk över sitt lands framtid. Med utgångspunkt i miljöpolitiska essäer av Marya Mannes ville McFarland göra en instrumentalt tonsatt dikt. Det kanske låter pretentiöst men albumet vibrerar av liv och skaparkraft. Det blir ett stycke musik som både ligger i framkant och bjuder på sublim skönhet. Kanske sextiotalets bästa orkestrala svit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar